Jag saknar grundskolan, när folk bara kom och plingade på. Spontana utgångar, allt vart ett äventyr. 

 

Jag bor för långt bort, jag kan inte ta mig ut på kvällarna och ingen orkar åka hit. Ingen plingar på min dörr längre. Ja, det är vackert på vår lilla planet av skog, hav och berg. Ja, somrarna är underbara. Men vad är allt det utan sällskap. 

 

Jag önskar jag vågade sova över hos folk, men jag skäms så över min c-pap ...  Och jag kan inte spontant stanna kvar hos någon över natten utan måste ha det planerat. 

 

Jag saknar friheten jag aldrig hade... Hur hamnade jag här? Mina nya vänner och gamla bekanta har kommit in i mitt liv så hastigt att jag går runt o väntar på att vakna upp från denna dröm. Detta kan inte vara sant? Jag önskar dock att jag aldrig vaknar, för jag har saknat mina vänner, jag älskar att komma ut, socialisera mig med nytt folk. 

 

Jag vet inte längre, jag är osäker på allt just nu. Och det kan bara vara idag. Men i så fall vill jag att idag ska vara över.

 

 

 

Förresten, grattis på födelsedagen... Idag är din dag, vilket gör din dag är officiellt sämst.