När tröttheten tar över, o solen fortfarande skiner, kan jag lätt bli nere. Jag vill jämt va med min alien. Saknar närheten, tryggheten, lugnet. 

 

När tröttheten tar över, o solen fortfarande skiner, vill jag ofta gråta. Jag känner känslorna välla upp men ögonen förblir torra. 

 

När tröttheten tar över, o solen fortfarande skiner, vill jag vara kreativ, men tröttheten har ju tagit över? Men solen, den är fortfarande framme? Varför är du trött? Varför är det inte en ny dag, en dag närmare närheten, tryggheten, lugnet? Varför måste dagen gå förbi så fort? 

 

Ofta sker det motsägelser, jag vet ännu inte vad jag ska göra av dem. Men det är väl bara att kämpa igenom. Jag vet inte. Jag saknar alla. Verkligen... Alla.