Imorgon sker det. Imorgon ska jag opereras. Imorgon måste jag duscha, ta av mig mina örhängen, skippa frukosten, sövas, o vakna med smärta. Allt för att jag inte kan andas genom näsan. 

 

Det är mycket vi människor står ut med för ett bättre slut. Ett perfekt slut. Perfektion är vad vi vill ha, men inte kan få. Det är sorgligt men det är också poetisk. Patetiskt men också motiverande. 

 

Jag söker min perfektion. Och den får börja imorgon. Små steg framåt.