Jag har inget emot att falla för dig, eller någon. Jag tror det kan vara kul att vara kär, jag vet inte riktigt. Jag har alltid blandat ihop kär och förälskad, så jag vet inte skillnaden.

 

Jag skulle gärna vara kär, och stanna där. Bara få veta hur det är och inte stressa in i något.

 

Jag vill verkligen inte vara i ett förhållande just nu, och det vill ju inte du heller. Efter första dagen vi sågs och du skämde ut dig ganska mycket men jag ändå fann dig charmig, så kunde jag inte sluta tänka på dig. Men nu har de känslorna lugnat ner sig, och vi är bara vänner. Och jag gillar det. Jag hoppas verkligen vi kan förbli vänner. För vi har så sjukt mycket gemensamt, vi kommer verkligen bra överens, och det känns redan som vi varit vänner i flera år, och inte bara fyra dagar.

 

Jag är väldigt nöjd med livet just nu. Jag har fått en bättre kontakt med mina vänner, jag kommer ut mer och har kul, jag umgås mer med mina kusiner och bröder, jag har börjat pyssla igen, jag kan lyssna på musik jag gillar, sjunga, dansa.

 

Det låter kanske som ingenting, men jag har inte kunnat göra något av detta på två år...

 

Ja, det är fortfarande massa stress och ångest i mitt liv, men när har man inte det?

 

Med andra ord; Jag lever äntligen livet. Som jag längtat.